21. Och legoknektarna i landet,dessa gödda kalvar,allihop vänder de och flyr.De kan inte hålla stånd,ty olyckans dag är över dem,hemsökelsens stund.
22. Hon väser som en ormnär deras här rycker an.Som timmerhuggareger de sig på henne med sina yxor,
23. de hugger ner hennes skog, säger Herren.De är otaliga,talrikare än gräshoppor,ingen kan räkna dem.
24. Det arma Egypten står där med skam,utlämnat åt folket från norr.