11. men gör hon det ändå, skall hon förbli ogift eller försona sig med mannen — och en man får inte skilja sig från sin hustru.
12. Till de övriga säger jag själv, inte Herren: om någon broder har en hustru som inte är troende men är villig att leva med honom, får han inte skilja sig från henne.
13. Och om någon kvinna har en man som inte är troende men är villig att leva med henne, får hon inte skilja sig från honom.
14. Ty mannen som inte tror har helgats genom sin hustru, och hustrun som inte tror har helgats genom sin troende man. Annars vore era barn orena, inte heliga som nu.
15. Men om den som inte tror vill skilja sig, så må han göra det. I sådana fall är den troende brodern eller systern inte bunden. Gud har kallat er att leva i frid,
16. och hur vet du, kvinna, att du kan rädda din man och du, man, att du kan rädda din hustru?
17. I övrigt skall var och en leva med den lott som Herren har tilldelat honom, sådan han var då Gud kallade honom. Det är den regel jag ger alla församlingar.
18. Den som var omskuren när han blev kallad skall inte ändra på det. Den som var oomskuren skall inte låta omskära sig.
19. Omskärelse eller förhud, det är likgiltigt, vad som betyder något är att man håller Guds bud.
20. Var och en skall förbli vad han var när han blev kallad.
21. Var du slav när du blev kallad, så fäst dig inte vid det. Och även om du kan bli fri, så förbli hellre vad du är.
22. Ty slaven som har kallats att tillhöra Herren är Herrens frigivne. Och likaså är den frie som har blivit kallad Kristi slav.
23. Gud har köpt er och priset är betalt; bli inte slavar under människor.
24. Bröder, var och en skall inför Gud förbli vad han var när han blev kallad.
25. I fråga om dem som lever ogifta har jag ingen befallning från Herren. Men jag kan ge ett råd tack vare den tilltro som Herren i sin barmhärtighet har visat mig.