2. Jag uppmanar Euodia och uppmanar Syntyche att vara eniga för Herrens skull.
3. Ja, dig också, som är en verklig vän, ber jag: hjälp dem, ty de har kämpat för evangeliet tillsammans med mig, liksom Clemens och mina andra medarbetare som har sina namn i livets bok.
4. Gläd er alltid i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er.
5. Låt alla människor se hur fördragsamma ni är. Herren är nära.
6. Gör er inga bekymmer, utan när ni åkallar och ber, tacka då Gud och låt honom få veta alla era önskningar.
7. Då skall Guds frid, som är mera värd än allt vi tänker, ge era hjärtan och era tankar skydd i Kristus Jesus.
8. Och så, mina bröder: det som är sant, det som är upphöjt, rätt och rent, det som är värt att älska och akta, allt som kallas dygd och allt som förtjänar beröm, ta fasta på allt detta.
9. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er.
10. Jag har glatt mig mycket i Herren över att er omtanke om mig äntligen har kunnat skjuta nya skott. Omtanke hade ni ju förut också, men inte tillfälle.
11. Inte för att jag har lidit någon nöd. Jag har lärt mig att klara mig med det jag har.
12. Jag kan leva fattigt och jag kan leva i överflöd. Jag har verkligen erfarenhet av allt: att vara mätt och att hungra, att leva i överflöd och att lida brist.
13. Allt förmår jag genom honom som ger mig kraft.
14. Men ni skall ha tack för att ni ville bistå mig i mitt svåra läge.
15. Ni filipper vet själva att när evangeliet var nytt och jag hade lämnat Makedonien, då var er församling den enda som visade sådan gemenskap med mig att det gick att föra bok över utgivet och mottaget.
16. Redan när jag var i Thessalonike fick jag ju hjälp från er mer än en gång.